Rik på riktigt – en recension

Jag tror att jag läst ”Rik på riktigt” förut, därför fick den inte vara med på min bokutmaning förra året. Men jag hittade den på loppis och tänkte att den nog skulle var intressant att läsa (om). Boken är skriven av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson som tillsammans startat något de kallar Tidsverkstaden och som syftar till att få människor att reflektera kring vad som är viktigt i livet och på så sätt få rikare liv. Kanske inte rikare i pengar mätt men i kvalitet. Undertiteln är ”en värdefull vardag är möjlig” och en stor del av boken handlar om hur man ska få det vardagliga livspusslet att inte bara fungera men även kännas meningsfullt och utvecklande.

Boken är från 2005 och tyvärr känns det att den har några år på nacken.

Den optimism och det hopp om en mänskligare framtid som författarna lyfter fram kan väl sägas ha kommit på skam, minst sagt. Idag är samhället ännu hårdare och vardagen ännu svårare att manövrera än för tjugo år sedan och det verkar inte som om vi kan se någon ljusning inom en snar framtid. Den så kallade pandemin slog sönder tillvaron för många, inte minst våra unga, och den allt överskuggande klimathysterin har mer eller mindre fortsatt på den banan. Warberg och Larsson är medvetna om att inte alla människor har lyxen att kunna reflektera över och förändra sin livssituation – bara att ha tiden att läsa deras bok innebär att man är mer lyckligt lottad än många andra. Det behövs samhällsförändringar också, förstås. Men vi är ändå ett gäng lyckostar som inte bara har tid att läsa böcker om personlig utveckling, utan också faktiskt kan påverka vår vardag åtminstone litegrann. Jag tillhör den gruppen och just därför kanske det känns som om ”Rik på riktigt” slår in öppna dörrar hos mig. Det mesta är rena självklarheterna, som till exempel att det är lättare att öva sig i förnöjsamhet än att öka sina inkomster, att man inte blir så mycket lyckligare även om man har mycket pengar, att TV-tittande stjäl värdefull tid, att man bör lyssna mer än man pratar och inte ösa klagomål över sin omgivning. Emellanåt känns det lite väl snusförnuftigt. Lite som om författarna säger ”vi förstår att det inte är så lätt att rycka upp sig, men ryck upp dig!”

Men de har rätt i att mycket av ansvaret för våra liv ligger i våra egna händer och att vi oftast kan göra mycket mer än vi gör för att öka livskvaliteten.

Jag känner mig ofta ”rik på riktigt” och har reflekterat över mina livsval under många år. Jag arbetar medvetet med att minska mina skulder, öka min egentid, samt underhålla mina relationer. Jag investerar i lek, skapande och romantik och detta gör mitt liv rikt. Ekonomiskt har jag det mycket bättre än för tjugo år sedan, trots att jag jobbar deltid i ett lågavlönat yrke. Jag tänker ofta att jag har allt jag önskar mig och att jag lever ett gott liv. Kanske provocerar det andra, det är inte min mening i så fall. Det bästa vore såklart om jag kunde inspirera andra. Men andras reaktioner får andra ta ansvar för, så tar jag ansvar för mina.

I ”Rik på riktigt” får vi förslag på en del övningar att göra för att få en bättre bild av vad som är viktigt i våra liv, eller var våra tids- och energitjuvar finns. En övning som jag tyckte var intressant var en prioriteringsövning där du ska rangordna arton olika livsmål, efter hur viktiga de är för dig. Jag skrev varje mål på en lapp och lade ut dem på golvet, flyttade dem upp och ner vartefter jag funderade över vad som var viktigast. Om jag har ett meningsfullt arbete, behöver jag då särskilt mycket fritid? Hur viktigt är det för mig vad andra tycker om mig, det vill säga mitt anseende? Vad är viktigast: trygghet eller frihet? Vissa lappar var lättare att placera än andra och ofta fick jag försöka definiera och bryta ner vad orden egentligen betyder. Mina topp tre blev i alla fall: 1. Frihet, 2. Mening och 3. Hälsa. Längst ner på listan kom: 16. Expertis, 17. Anseende och allra sist 18. Plikt.

Det skulle vara intressant att göra om övningen, kanske om ett år eller två och se om jag har ändrat mina prioriteringar.

En annan prioriteringsövning som man kanske kunde kombinera denna med är den om vilken arbetsuppgift man ska ta itu med först utifrån parametrarna bråttom – inte bråttom, viktigt – inte viktigt. Författarna menar att vi ofta prioriterar fel eftersom vi tenderar att missa viktiga saker när vi väljer att göra det som det brådskar med först. Egentligen borde vi först göra det som är viktigt och brådskande, efter det sådant som kan vänta men ändå är viktigt, sedan det som är mindre viktigt men brådskande och sist det som varken är viktigt eller brådskar. Kanske borde man se på sina livsmål på samma sätt? Om jag står inför ett val stämmer jag av med min lista: främjar det ena eller andra alternativet mina topp tre?

Man kan förstås tycka att detta är ett lite väl mekaniskt sätt att hantera livets stora frågor och oftast flyter vi ju också med i våra känslor och tillfälligheter. Jag kan sakna ett mer andligt perspektiv i boken. Jag är övertygad om att vi människor är så mycket mer än vad som kan beskrivas av kropp, tankar, känslor och omständigheter. Jag tror att det finns flera plan att arbeta på för att uppnå de mål man sätter upp i livet. Det här ämnet har jag nosat på många gånger och ibland djupdykt i men i år, 2025, tänker jag verkligen go all in och jag tänker inte nöja mig med att reflektera över min livssituation, eller städa ur en garderob (även om jag säkert kommer göra det också). Nej, jag tänker sikta mot stjärnorna och förverkliga det fantastiska. Det kommer att kräva uthållighet framför allt, men förra årets bokmaraton har visat mig att jag klarar en årslång utmaning. Jag ska inte här gå närmare in på vad jag ämnar göra men mina bokval under året kommer säkert att avslöja inriktningen. Och på sätt och vis är det passande att börja med ”Rik på riktigt”, det är som första trappsteget på en tusenstegstrappa. Med utgångspunkt i att jag har ett bra liv, ska jag skapa något ännu bättre. Som mitt motto för i år: ”Vad mer är möjligt? Hur kan det bli bättre än såhär?” Det kommer bli en spännande resa!

Jag läste 50 böcker på ett år

Bortrest på semester fick jag mycket läst

Jag lyckades! Jag läste 50 böcker under ett års tid, recenserade samtliga i bloggform och läste in majoriteten av recensionerna till min talblogg. Här ska jag sammanfatta mina erfarenheter. Men först lite statistik.

Jag har alltså på 52 veckors tid läst 50 böcker. Av dessa var en på tyska, nio på engelska och resten på svenska. Den författare som jag läst flest böcker av, fyra stycken, är Terry Pratchett. Av P G Wodehouse, Bjørn Bull-Hansen och Dr Vernon Coleman läste jag två böcker vardera, för övrigt är det olika författare till alla böcker jag läst. 28 av böckerna kan sägas vara skönlitteratur, resten är antingen filosofiska verk, självhjälpsböcker eller faktaböcker av olika slag. Romanerna har varit historiska skildringar, deckare, romantik, fantasy, komedi och drama.

Flera av faktaböckerna har handlat om den så kallade pandemin och dess konsekvenser, inte minst vaccinskadorna.

Här hittar vi böcker som ”Anyone who tells you vaccines are safe and effective is lying”, ”Proof that facemasks do more harm than good”, ”Dödsorsak okänd”, ”Kriget mot livet”, ”The Dream”, ”Den globala statskuppen” samt ”Handbok för uppvaknande”. Jag har också dykt ner i de stora frågorna om livets mening och vad det innebär att vara människa i böckerna ”Hur bör du leva? Moralfilosofi från då till nu”, ”Så talade Zarathustra”, ”Memorabilier” samt ”Den intoleranta toleransen”. Ett annat stort intresseområde för mig är ekonomi och samhällsbygge, därför har jag läst böcker som ”Finance and the good society”, ”Strategi för gemenskap”, ”Demokratins framtid” samt ”Totalitarismens psykologi”. Hit skulle man väl även kunna räkna ”Djurens gård” och ”The new blueprint for humanity”. Men det är svårt att kategorisera en del av böckerna, innehållet är överlappande och ämnesöverskridande. Vissa böcker tycks nästan höra ihop, som till exempel ”The Dream” av David Icke och ”Kriget mot livet” av Per Shapiro.

Det har väl varit oundvikligt att stoppa in mina egna tankar och funderingar kring stort och smått i recensionerna.

Ibland har jag spårat ur litegrann och kanske tolkat in saker som inte funnits där, eller broderat ut en enkel tankegång till något större. Även recensionerna på skönlitteraturen har fått djupare vinklingar ibland, som till exempel när Pratchetts ”Guards! Guards!” fick mig att fundera på om vi behöver ondskan. Bull-Hansens böcker har också fått mig att tänka mycket på vad som gör människor onda. Men jag antar att det är för att människors ondska är något som generellt upptagit mina tankar mycket de senaste åren.

Var det svårt att läsa så många böcker på så kort tid? Ja, och nej. Vissa böcker var otroligt lättlästa, och ibland valde jag ut en tunnare bok för att ”komma ikapp” läsningen. Men emellanåt var det tungt. ”Finance and the good society” gjorde mig så arg att jag hade svårt att läsa färdigt den. Även Tersmans ”Hur bör du leva?”, Swedenborgs ”Memorabilier” och Nietzsches ”Så talade Zarathustra” var svårlästa till stor del på grund av att jag inte delade den livsåskådning som presenterades. Bull-Hansens böcker tog också tid och kraft, dels för att de var tjocka – uppåt 600 sidor med liten text – men också mycket på grund av de grafiska skildringarna av horribla handlingar. Det var kanske lite ironiskt att den sista boken jag läste i mitt maraton var just en av Bull-Hansens böcker, och att titeln på mitt inlägg blev ”Vissa böcker ska man inte läsa”.

Det betyder ju inte att det var en dålig bok, snarare var det tvärtom i det här fallet.

”Jomsviking – Vinland” var helt enkelt så välskriven att berättelsen kröp in under skinnet på mig. Och jag tror att vi behöver vara försiktiga med vad vi släpper in under skinnet, i synnerhet om vi är så känsliga som jag är. (En del människor har säkert svårt att tro att jag är känslig men det är en helt annan fråga.)

Varför valde jag att inte läsa in några av recensionerna? Oftast berodde det på att recensionen var kort – det fanns inte så mycket att säga, men jag har också i vissa fall undvikit att läsa in recensionen om den varit negativ. Det är jättejobbigt att behöva ”skriva ner” någon annans verk, i synnerhet om jag känner eller har träffat författaren. Därför har jag lämnat dessa recensioner så att säga lite i skymundan.

Om du inte har något positivt att säga, säg inget alls.

Nu har jag ju oftast haft något gott att säga, även om dem jag kritiserat, men jag ville ändå försöka fokusera på det som är bra. Och jag var ju ”tvungen” att skriva en recension på varje bok jag läste. Jag var också ”tvungen” att läsa ut varje bok, hur jobbigt det än var. Ärligt talat har det nästan aldrig hänt att jag slutat läsa en bok mitt i, inte ens före denna utmaning. Jag tycker liksom att man ska avsluta det man påbörjat. Har man dessutom betalat en slant för boken ska man väl få valuta för pengarna?

Alla sågningar har jag dock inte gömt undan. Ibland har det helt enkelt varit för roligt att lyfta fram bristerna i resonemanget, uppenbara kunskapsluckor eller fördomar. Stundvis har jag hängett mig åt drypande sarkasm, vilket har varit kul, det kan jag inte förneka. Men förhoppningsvis kan det också belysa vikten av att läsa med ett kritiskt öga, även (kanske i synnerhet!) när texten är författad av så kallade experter.

Ibland är det smartare att inte vara så utbildad utan se saker från marknivå, så att säga.

Har jag lärt mig något? Ja, massor! Jag kan absolut rekommendera en sådan här utmaning till den som har (eller är beredd att ta sig) tiden. Och om du tycker 50 böcker är för mycket, säg 30 då. Det är viktigt med läsning. Alltför få läser böcker idag. Läsning utökar ditt ordförråd och bättrar på din allmänbildning, dessutom kan du få en större förståelse för andra människor, i andra tider och kulturer. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att läsning gör dig ödmjukare och mindre benägen att ta till knytnävarna. Fast det är klart, ibland blir man förbannad av det man läser också. Men kanske är det bra. Nuförtiden tänker jag ofta att fler borde bli förbannade. I alla fall på rätt saker. Om människor fick all information om vad som verkligen pågår i världen då skulle de kanske inte finna sig i så mycket skit. Och om de inte sprang så fort i ekorrhjulet skulle de kanske ha tid och ork att faktiskt göra något åt saken. Min stilla förhoppning är att mina recensioner kan förmedla en del av den informationen till dem som inte hinner eller kan läsa allt det jag läser och kanske kan jag inspirera någon att leta vidare efter information.

Kunskap i sig gör dig kanske inte friare men kunskap kan få dig att inse att du kan bli och har rätt att vara fri.

I Sverige idag har vi fortfarande en hel del yttrande- och tryckfrihet kvar. Men dessa friheter är hotade och det är hög tid för människor att stå upp för dem innan de omärkligt tas ifrån oss. Om du aldrig vetat att en bok funnits, kommer du aldrig veta när den censureras. Så läs! Läs hungrigt och brett. Läs för nöjes skull och för att lära dig nya saker. Läs för att bekräfta, lika väl som för att utmana dina åsikter och övertygelser. Läs för att lära känna dig själv och dina medmänniskor. Och när du läst en bok som väckt något hos dig – dela med dig av dina tankar till andra. Kanske har någon tänkt och känt precis som du. Kanske har någon annan ett svar på din fråga. Jag kommer fortsätta att läsa, om än i lugnare tempo, och jag kommer fortsätta att blogga om det jag läst. Har du förslag på en bok du vill att jag läser och recenserar så skriv i kommentarerna eller hör av dig, mailadress till vårt förlag finns på hemsidan. Med önskan om ett gott nytt läs-år 2025! – Hanna