Etikett: drömmar

En ny världsbild växer fram – recension

Om den senaste boken jag läste om märkliga fenomen (”Slump och synkronicitet” av Robert H Hopcke) kunde ha kortats ner med ett par hundra sidor så kunde ”En ny världsbild växer fram” av Göran Brusewitz gott ha fått utökas med minst detsamma. Brusewitz tecknar här en helhetsbild av en ny verklighetsuppfattning som omfattar så till synes vitt skilda fenomen som slagruta, spöken, akupunktur och elöverkänslighet. Ja, till och med UFOn får komma med på ett hörn. Till sin hjälp tar Brusewitz forskningsrapporter från flera håll och texten är stundvis nästan svårt akademisk och vetenskaplig. Vissa meningar får jag läsa om flera gånger och jag förstår ändå inte fullt ut. Informationen är också oerhört komprimerad och flera fenomen och resultat nämns bara som i förbigående trots att de är häpnadsväckande och får mig att säga: ”Va!? Vänta, det här är ju otroligt!” Brusewitz själv verkar, trots att han hävdar att han är öppen för andra förklaringsmodeller och parapsykologi, emellanåt både lite blasé och skeptisk. Ändå är de fakta han presenterar väl grundade. Han låter även både kritiker och skeptiker komma till tals, även om de inte kan omkullkasta de kontroversiella påståendena i någon nämnvärd utsträckning. Det är för många saker som inte kan förklaras med vår vedertagna vetenskapliga metod och modell.

Det är egentligen inte så konstigt att många parapsykologiska fenomen kan förklaras utifrån en enda övergripande teori.

Det hela har att göra med människans medvetande och energifält. Att forskaren genom sitt betraktande påverkar experimentets utgång har varit känt länge, även om man inte kunnat förklara vad det beror på. Detta gäller även inom parapsykologin där de forskare som har en negativ inställning inte lyckas få samma resultat som forskare med en mer öppen hållning. Ändå görs experimenten på samma sätt och utifrån strikta vetenskapliga metoder (så långt det är möjligt). Placebo-effekten är ett typexempel på detta. Men även människor som är helt omedvetna om att de deltar i ett parapsykologiskt experiment kan ibland uppvisa till synes övernaturliga förmågor. Så det tycks som om de flesta av oss har sinnen och anlag för till exempel telepati och föraningar. Det måste ha gynnat oss evolutionärt. Eller så är det en intelligent design. Jag får en aha-upplevelse när jag läser detta, det ger svar på en fråga jag grubblat över länge. Nämligen hur vi människor inte råkar ut för fler olyckor än vi gör. Ta till exempel trafiken. Vi vet att det finns massor med bilförare därute som kör under influens eller som inte mår så bra och därför brister i uppmärksamhet och reaktionsförmåga. Hela tiden springer även djur över vägarna och väglaget kan vara mycket varierande. Ändå kommer de flesta av oss fram till våra resmål varje dag, utan större mankemang. Rent statistiskt borde det ske många fler olyckor. Eller bränder. Så många gamla ledningar som är slarvigt dragna, inte minst i fattigare länder där man kanske inte heller har så stor kontroll på sådana saker. Och alla hiskeliga höghus i till exempel Kina, där det nyligen var en storbrand. Många lagar säkert sin mat på gasspisar dessutom. Att det inte brinner stup i kvarten! Och alla barn som leker på farliga ställen… Man talar ibland om änglavakt, och det känns som om det finns arméer av änglar därute varje dag. Men kanske är det ett sjätte sinne? Undermedvetet registrerar vi en möjlig framtid som vi väljer bort?

Även om Brusewitz inte nämner attraktionslagen så får även den sin förklaring i hans modell. Det tycks finnas ett band mellan oss och föremålet vi tänker på. Det här har man visar i experiment med slagruta och gömda föremål. Brusewitz kallar det psispår och det fungerar även mellan människor. Om du tänker intensivt på något eller någon så drar du det till dig. Du hittar det du letar efter, en kär vän ringer dig just som du tänker på henne. Psispåret verkar inte vara beroende av avstånd eller ens tid, vilket förklarar hur vi kan bli medvetna om händelser långt borta och i förväg.

Jag förstår lockelsen i att få in allt detta i en enda bok, eftersom det också verkar höra ihop via elektromagnetism, men i så fall borde Brusewitz kanske ha gjort den lite mer lekmannamässigt läsbar.

Alternativt utökat texten så att de exempel han tar upp kunde få breda ut sig och bli mer begripliga. Samt lägga till förklarande fotnötter. Som läsare vill du veta mer! Inte minst när det kommer till hur vi kan använda oss av kunskapen. Till exempel läka olika sjukdomar med hjälp av elektrisk ström eller magnetfält, något som tydligen varit känt och tillämpat under flera decennier. Men friska människor är ju inte lönsamma för läkemedelsföretagen. Så vi vanliga människor får inte veta att cancer går att bota utan biverkningar. Istället bombarderas vi med ännu fler störande strålningsfält som blockerar den naturliga läkningen, kontakten med jorden och med våra unika parapsykologiska förmågor. Boken kom så tidigt som 1999 och förutspåddes bli ”den ledande boken på området på svenska en bra bit in på 2000-talet”. Ändå har väl knappast någon hört talas om den? Skeptikerna lär säga att det är för att den bara är humbug. Men oavsett om en stor del av de teser och förklaringsmodeller som Brusewitz tar upp skulle visa sig vara felaktiga så kvarstår dessa oförklarliga fenomen och vi är många som har upplevt dem. Jag har själv erfarenheter av mirakulös läkning, vädervärk, spöken eller andar/demoner, ljus strålande från min egen kropp, sanndrömmar, tankars påverkan på verkligheten, telepati med mera. På nätet sprids information om de så kallade Telepathy Tapes som tycks bevisa att människor (i det här fallet ickeverbala) kan kommunicera via tanken. Det går inte att nonchalera dessa fenomen längre. I synnerhet inte om det är sant att vi står inför ett avslöjande av UFO-verksamhet inom en snar framtid. Det är viktigt att vi inte sveps med av en irrationell rädsla utan förstår vår egen roll i det hela. Människan är helt unik och jag tror inte att AI kommer att kunna göra allt vi gör, eller ens vara till gagn för oss. Drömmen vore en framtid med mindre teknik och mer fokus på mänskligt medvetande. Är det en ouppnåelig dröm? Kanske inte om fler kan ta till sig innehållet i Brusewitz bok.

En ny världsbild växer fram
– om parapsykologi och biomagnetism
Göran Brusewitz (1999)
ICA Bokförlag
ISBN 9153419839

Små mekaniska mirakel

Det slog mig att jag inte läst någon barnbok i mitt bokmaraton så när sonen rensade igenom sin bokhylla snappade jag åt mig ”Små mekaniska mirakel” av Lissa Evans. Boken handlar om pojken Peter Lutten som genom en serie mystiska och smått magiska händelser följer i spåren av sin pappas farbror Tony som försvann under andra världskriget. Och med försvann menas verkligen gick upp i rök. Tony Lutten var nämligen en berömd trollkarl eller snarare illusionist, för han trodde egentligen inte själv på magi förrän den där ödesdigra dagen då hans fästmö försvann och han begav sig av för att hitta henne.

Tony lämnar efter sig en mekanisk verkstad som han till en början tänkt ge åt Peters pappa. Men Peters pappa är inte den rätta sortens pojke visar det sig, han är inte så intresserad av det magiska utan tycker mer om att fördjupa sig i ords betydelser (vilket väl i och för sig också kan liknas vid magi). Istället blir det Peter som snubblar över uppdraget att leta rätt på den hemliga verkstaden. Till sin hjälp tvingas han ta den jämnåriga flickan April, som är en av tre identiska systrar i grannhuset. April är smart och dessutom längre än den kortvuxne Peter, vilket visar sig användbart i jakten på ledtrådar. Ytterligare hjälp får de via en av Tonys ungdomskamrater, den blinda läraren Leonora och hennes ledarhund Pluto.

Men äventyret vore ju inte komplett utan en rival om skatten, inte sant? Och självklart finns även en sådan. I detta fall är det borgmästaren, tillika magiläraren Jeannie Carr. Hon driver firman Yrkeshemligheter AB och vill gärna lägga vantarna på den store Tony Luttens magiska verkstad.

Boken är lättläst med ett bra flyt i språket, vilket ju nästan är ett krav för en barnbok.

Den är på nästan trehundra sidor, och det är mycket för nutida ungdomar att ta sig igenom. Kanske skulle den göra sig bäst som högläsningsbok. Evans kan med några korta meningar beskriva sina karaktärer så att de blir ytterst levande för läsaren. Jag blir särskilt förtjust i Peters pappa som använder svåra ord när han pratar, även med Peter. Pappan är korsordskonstruktör och tar sig an alla vardagliga små problem som vore de gåtor i ett korsord. Peters mamma är forskare och upplevs som huvudsakligen frånvarande i Peters liv. Men man anar ändå en stor kärlek mellan de tre, även om de inte alltid når fram till varandra. Peter är en smart kille och det är uppenbart varifrån han fått sin intelligens. Trots att föräldrarna inte alltid förstår vad som pågår framställs de inte som dumma eller ens självupptagna. Peter förstår att sätta värde på deras kunskaper när han behöver dem. Han fogar sig också efter deras önskemål, även om det ibland sätter käppar i hjulet för hans egna. I många barnböcker med en ung hjälte framställs föräldrarna (ofta styvföräldrar) som elaka eller korkade, så det är positivt att Evans har valt den här vägen.

Det finns faktiskt barn som älskar och respekterar sina föräldrar och föräldrar kan visa kärlek på många olika sätt.

Mekaniken och magin går hand i hand i Evans bok. Å ena sidan framställs magin som enbart smarta tricks förverkligade genom genialiska apparater, å andra sidan leder mekaniken fram till riktig magi och en parallell verklighet. En parallell verklighet? Nu igen? Jag dras tydligen till denna typ av berättelser. För ett par år sedan läste jag Stephen Kings ”Liseys berättelse” som också handlar om detta – där försvinner huvudpersonens man in i en annan värld. Bokstavligen. Och jag vet att när jag läste det tänkte jag att ja, det är möjligt. Det finns andra världar vi kan resa till, och inte bara genom böckernas magiska universum. Utan på riktigt.

Nyligen har jag börjat experimentera med så kallad ”lucid dreaming”, det vill säga att drömma medvetet. Det ska gå att träna upp den här förmågan så att nattens drömmar kan bli styrda upplevelser. Jag drömmer otroligt mycket, har alltid gjort det, och ibland får jag känslan av att drömvärlden är den verkliga världen och att det vi tror är verklighet egentligen bara är ett litet drömfragment. Så mycket mer är möjligt i drömmen. Jag har ofta fått svar på frågor genom mina drömmar, ibland löst stora problem tack vare dem. Men det sker alltid till synes slumpmässigt, utan kontroll. Så möjligheten att träna upp förmågan att medvetet välja drömmar känns otroligt lockande. All mänsklig (och kanske gudomlig) kunskap finns där, i det undermedvetna. Tänk vilka genvägar till framgång! Till viss del handlar det såklart om flykt också. När livet känns trist eller svårt är det en välsignelse att kunna somna och drömma sig bort. Så är det för Tony Lutten och hans fästmö. De vill inte leva mitt i ett brinnande krig utan ta sig tillbaka till en enklare tid. Och med risk för att spoila boken: de får sin önskan uppfylld. Magi eller fantasi? Välj själv.