Lever vi redan i en gåvoekonomi?

Det är roligt att ge. (Tack till Daria Shevtsova som tagit bilden och Pexels, där du kan hämta gratis bilder.)

Att dela med sig kan betyda så många olika saker. Till exempel kan man dela med sig av erfarenheter och kunskaper, lite som jag gör här i en blogg. Man kan också visa sin uppskattning för sådant som har hjälpt en på vägen, antingen finansiellt, genom att donera pengar till människor som gör bra saker, eller genom positiva recensioner. Med noll kronor i startkapital, och ungefär lika stort kunskapskapital när det kom till bokproduktion, är jag otroligt tacksam över de gratisprogram som finns att tillgå, samt de kunniga människor som villigt delade med sig av tips, råd och kunskaper. Våra första två böcker gjorde jag i Word, som är ett bra ordbehandlingsprogram men inte gratis och inte anpassat för att producera färdiga trycksaker. Någon tipsade mig om Scribus, ett gratis layoutprogram som fungerar ungefär som (dyra) Indesign. Scribus går utmärkt att kombinera med Gimp som är ett gratis bildredigeringsprogram, i klass med Photoshop. Jag har alltid tänkt att jag ska donera pengar till skaparna av dessa program så snart företaget börjar gå med vinst. Hittills har jag dock endast kunnat tipsa andra om dem, samt i mina böcker talat om att dessa är de program jag använt. Jag använder även ett gratis bokföringsprogram som heter Schyssta C. Mitt företag bygger alltså redan på gåvor. Hur kan jag ge vidare? Om du läst min lilla text om att driva företag med hjärtat vet du att vi köpte på oss ett stort lager böcker för att distribuera ut i tidskriftshyllorna. Distributionen blev aldrig av utan vi har fått sälja produkten själva, vilket har lett till att vi har ett överfullt lager av osålda böcker. Lådor fulla med osålda böcker i en trång stuga tynger, både fysiskt och själsligt. Så vi har försökt donera böcker till bra ändamål. Då det handlar om pysselböcker för barn har vi fokuserat på barnavdelningar på sjukhus, sommarläger för barn och liknande. Böckerna har alltid tagits emot med öppna armar, vilket känns bra. Tipsa oss gärna om du vet något ställe där dessa böcker kunde passa, vi har ännu många lådor kvar! Vi har även donerat ett gäng exemplar av vår roman till så kallade goodie bags på ett event. Om du anordnar något liknande och tror att någon av våra produkter skulle passa, hör av dig! Det är så roligt att ge.

Varför ger vi?

Jag inbillar mig gärna att jag gör dessa saker i marknadsföringssyfte men egentligen tror jag inte att det har någon större effekt på försäljningen. Till viss del handlar det om den själsliga tyngden jag nämnde ovan, samt att böcker tar upp plats som jag vill använda till annat. Men jag tror att jag ger mest för att det är roligt. Tänk efter, är det roligare att få en present än att ge en? Jag skulle utan problem kunna vara utan julklappar men inte kunna låta bli att ge några. Och jag behöver inte ens se mottagandet eller få ett tack. Givandet är naturligt för oss, det är jag övertygad om. Förra året blev det påtagligt tydligt för mig när jag var med och anordnade julfirande för ensamma där jag bor. Företag (och privatpersoner) på orten donerade generöst mat, godis, julklappar och pengar. De flesta ville inte ens ha uppmärksamhet för att de gett. Det var inte ett PR-jippo, det var genuin generositet och en vilja att göra gott för andra människor. Vi fick massor över, så jag gav vidare till dem som hjälpt till under dagen, samt till välgörenhet. Jag skriver inte detta för att framhäva mig själv på något sätt (även om det kanske låter så), utan för att belysa att givandet är naturligt för de flesta människor, vi ger hela tiden utan att tänka på att det är det vi gör. Vi delar med oss av vår tid och vårt engagemang när vi arbetar ideellt i en förening, eller ett idrottslag eller en kör. Vi delar med oss av kunskaper när vi visar någon annan vägen, eller tipsar om en bra restaurang. Vi erbjuder varandra skjuts, sällskap, ett handtag med det ena och andra. Allt utan att först fråga: ”vad får jag för det?” Det vi får är samma saker tillbaka, samt en känsla av samhörighet och mening. Om du ger en kram får du ju samtidigt en. Behöver vi bli mer medvetna om givandets centrala roll i vår mänsklighet? Eller skulle det motverka syftet? Jag vet inte. Men jag hör ibland påståenden om att människor är egoistiska till sin natur eller att vi bara gör saker för att få ut något själva och jag är tämligen övertygad om att så inte är fallet.

Om vänlighet och kretslopp

Naturen är ett praktexempel på villkorslös generositet.

Pengar väcker starka känslor, kanske i synnerhet om du inte har några. Har du tänkt på att vi ofta förknippar pengar med något fult? ”Han är bara ute efter att tjäna pengar.” ”Vad får hon ut av det här, hon gör det knappast gratis?” Om det visar sig att någon som erbjuder något fantastiskt – kunskaper, helande, visdom – också säljer en produkt eller uppmuntrar donationer, är det lätt att avfärda personen helt och hållet. Och lönearbete förväntas nästan vara tråkigt. ”Jag älskar mitt jobb så mycket att jag skäms att ta betalt för det jag gör.” Antingen gör du det du älskar, gratis, eller så jobbar och sliter du för pengarna. Det tycks vara en vanlig uppfattning. Men den andra sidan av myntet finns också. När någon ger mig något helt gratis, som på något sätt gör mitt liv lite bättre, då känner jag att jag vill ge tillbaka. Jag kanske följer en youtubare som lägger ner enormt mycket arbete på efterforskningar och redigering (tro mig, jag vet hur jobbigt det är!). Att klicka gilla känns för futtigt. Den här människan kanske till och med lever på det hon gör, enbart tack vare donationer. Då vill jag ge några kronor. (Tyvärr tycker jag ofta det är för krångligt att ge pengar på det här sättet och utan smartphone har jag inte ens swish, så det stannar i tanken. Det borde finnas ett lättare sätt att donera pengar.)

Generositet kan löna sig i det långa loppet.
Men att ge något med förväntningen om
att det ska ”löna sig” senare är inte gåvoekonomi.

Vänlighet och generositet kan även löna sig på andra sätt. För några år sedan när vårt företag var nytt skickade jag en faktura som inte blev betald i tid. Jag brukar inte hetsa upp mig så mycket över det utan gav kunden en extra vecka eller två. Sedan skickade jag en påminnelse. Fortfarande ingen betalning. Fakturan släpade efter i min bokföring och sådant stör mig. Så när det gått kanske ett halvår eller mer skrev jag ett brev till kunden och förklarade att jag efterskänkte skulden. Uppenbarligen hade hon av någon anledning inte haft möjlighet att betala just då och det kostade mig så lite att efterskänka skulden, det var det värt bara för att kunna nolla fakturan i bokföringen. En kort tid därefter fanns pengarna på kontot, tillsammans med en ursäkt från kunden. Det här väckte blandade känslor i mig. Självklart blev jag glad över att min tro på människans godhet blev bekräftad, men hur redovisar man betalningen av en redan efterskänkt skuld? 🙂

Man kan prata om goodwill – att generositet kan löna sig i det långa loppet. Men att ge något med förväntningen om att det ska ”löna sig” senare är inte gåvoekonomi. Jag erbjuder saker gratis. Man kan ladda ner stickbeskrivningar från vår hemsida och man kan lära sig hur man löser ett bildpussel i en film på youtube. Varför gör jag det? Visst är det en del av min marknadsföring, men det är också roligt att göra det. Jag utnyttjar ju själv flitigt sådant som andra delar med sig av gratis, att då ta betalt för precis allt jag gör känns inte rätt. Som hobbyodlare känner jag spontant att jag vill ge något tillbaka till jorden där jag just skördat morötter eller selleri. När jag fäller ett träd uppstår en skuld, hur kan den betalas? Även om det känns förmätet av mig att tro att jag på något sätt kunde bidra till Moder Jords välbefinnande gör jag det allra minsta jag kan: jag återför näringsämnen och organiskt material till trädgårdslandet. Och vad gäller trädet så kanske jag ersätter det med en damm, eller ett annat träd någon annanstans i trädgården. När jag känner att jag är en del av kretsloppet, av livets oändliga cirklar, då blir jag harmonisk. Var sak på sin plats, från jord till bord och åter till jord. Tänk om vår ekonomi och vårt företag kunde fungera på samma sätt. Vara en del av ett kretslopp, där massor med processer och produkter skapas och återskapas utan utarmande i ena änden och deponi i den andra. Och tänk om pengarnas roll i detta kretslopp, var densamma som solens – en ström av energi från överflöd till behov. Det vore väl något!