Jag önskar jag kunde säga att min intuition har hjälpt mig i mitt företagande. Att den har hindrat mig från att fatta dåliga beslut eller inspirerat mig till stordåd. Men ärligt talat har jag en förmåga att överskatta värdet av mina idéer, jag är obotligt optimistisk, vilket har lett till en del inte så smarta beslut. Med åren har jag blivit försiktigare. Kanske för försiktig, för du måste ändå våga satsa när du har ett företag. Men hur vet man vad som är rätt, vad som kommer löna sig? Usch, jag avskyr verkligen det uttrycket – löna sig. Som om bara det som inbringar pengar, direkt eller indirekt, är värt att satsa på. Inte blev jag företagare för att tjäna pengar. Det säger även ”experterna”: om du är i stort behov av pengar, starta inte eget företag. Pengarna ska inte vara (den huvudsakliga) drivkraften. Så då är jag rätt ute i alla fall då, som startade företag av ren lust att skapa och dela med mig. ”Follow your bliss”, talas det ofta om i de kretsar jag rör mig i. Vad gör mig riktigt lycklig? Det är det jag ska satsa på. Tyvärr är jag en sådan som fladdrar mellan olika intresseblommor. Ena veckan är jag otroligt sugen på att dyka ner i ekonomi och samhällsutveckling, nästa vecka vill jag förbättra tillvaron för funktionshindrade. Men roligast av allt är att knåpa ihop tankenötter eller stickbeskrivningar… I alla fall den här veckan. Vad lägger jag ner mycket tid på då? Om jag är helt ledig en dag, vad gör jag av ren lust? Just nu: följer samhällsutvecklingen globalt genom alternativa medier. Sommartid: rensar ogräs, klipper gräs, planterar, gräver, bygger, tränar häst. Vintertid: stickar, skriver, syr. Det är helt enkelt säsongsberoende. Kan mitt företag få följa med i de svängarna?
Att vara företagare är att vara sin egen,
vilket kräver en del självdisciplin.
När man är ”sin egen” (det uttrycket gillar jag, jag vill bara vara min egen) är det viktigt att skapa strukturer så att man får saker gjorda och inte bara hamnar i slötittande på youtube. Många författare har stenhård disciplin och skriver mellan vissa klockslag, varje vardag. Jag fungerar inte så. Fasta tider och scheman gör mig upprorisk direkt. Jag tror att det i viss mån hänger samman med odlaren i mig – jag måste ta vara på vädret och ständigt anpassa mig efter säsong. Om solen skiner går jag hellre ut än sitter och skriver (eller bokför). Tids nog kommer regnet och då kan jag sätta mig vid skärmen. Jag får mycket gjort ändå, faktiskt. Ryckvis. Det fanns en tid när jag kände mig överväldigad av alla mina projekt och allt som krävde min uppmärksamhet hemma (barn, djur, mat, tvätt, städning). Som den listmänniska jag är började jag skriva ner allt jag behövde få gjort. Listorna övergick till ett veckoblad med en tom spalt för varje dag. Det här har jag hållit på med i flera år nu och det underlättar enormt för min kreativa och stundom kaotiska hjärna. Så fort jag kommer på något som behöver göras, eller har en tid att passa, skriver jag in det i mina veckoblad. Det jag inte hinner idag kan jag föra över till en annan dag. Allt jag gör stryker jag vartefter. Veckobladen blir en bas för mina dagboksanteckningar. Jag kan enkelt backa några dagar och se vad jag gjorde. Jag använder också listorna som drivkraft. När jag har strukit tre saker får jag ta kaffepaus. Det här fungerar ypperligt för mig. Andra har säkert andra metoder.
Vad har detta med gåvoekonomi att göra? Kanske inte mycket, men det handlar fortfarande om att driva företag med hjärtat, av lust och med hjälp av intuition. Istället för att fokusera på vad som lönar sig, agerar du utifrån glädje och därmed minskar tvånget att tjäna pengar (genom att öka dina marknadsandelar och marginaler). Du kan unna dig att vara generös och känna tillit. I en gåvoekonomi arbetar vi inte för att överleva, vi arbetar för att det är roligt och meningsfullt.