Jag tror att jag läst ”Rik på riktigt” förut, därför fick den inte vara med på min bokutmaning förra året. Men jag hittade den på loppis och tänkte att den nog skulle var intressant att läsa (om). Boken är skriven av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson som tillsammans startat något de kallar Tidsverkstaden och som syftar till att få människor att reflektera kring vad som är viktigt i livet och på så sätt få rikare liv. Kanske inte rikare i pengar mätt men i kvalitet. Undertiteln är ”en värdefull vardag är möjlig” och en stor del av boken handlar om hur man ska få det vardagliga livspusslet att inte bara fungera men även kännas meningsfullt och utvecklande.
Boken är från 2005 och tyvärr känns det att den har några år på nacken.
Den optimism och det hopp om en mänskligare framtid som författarna lyfter fram kan väl sägas ha kommit på skam, minst sagt. Idag är samhället ännu hårdare och vardagen ännu svårare att manövrera än för tjugo år sedan och det verkar inte som om vi kan se någon ljusning inom en snar framtid. Den så kallade pandemin slog sönder tillvaron för många, inte minst våra unga, och den allt överskuggande klimathysterin har mer eller mindre fortsatt på den banan. Warberg och Larsson är medvetna om att inte alla människor har lyxen att kunna reflektera över och förändra sin livssituation – bara att ha tiden att läsa deras bok innebär att man är mer lyckligt lottad än många andra. Det behövs samhällsförändringar också, förstås. Men vi är ändå ett gäng lyckostar som inte bara har tid att läsa böcker om personlig utveckling, utan också faktiskt kan påverka vår vardag åtminstone litegrann. Jag tillhör den gruppen och just därför kanske det känns som om ”Rik på riktigt” slår in öppna dörrar hos mig. Det mesta är rena självklarheterna, som till exempel att det är lättare att öva sig i förnöjsamhet än att öka sina inkomster, att man inte blir så mycket lyckligare även om man har mycket pengar, att TV-tittande stjäl värdefull tid, att man bör lyssna mer än man pratar och inte ösa klagomål över sin omgivning. Emellanåt känns det lite väl snusförnuftigt. Lite som om författarna säger ”vi förstår att det inte är så lätt att rycka upp sig, men ryck upp dig!”
Men de har rätt i att mycket av ansvaret för våra liv ligger i våra egna händer och att vi oftast kan göra mycket mer än vi gör för att öka livskvaliteten.
Jag känner mig ofta ”rik på riktigt” och har reflekterat över mina livsval under många år. Jag arbetar medvetet med att minska mina skulder, öka min egentid, samt underhålla mina relationer. Jag investerar i lek, skapande och romantik och detta gör mitt liv rikt. Ekonomiskt har jag det mycket bättre än för tjugo år sedan, trots att jag jobbar deltid i ett lågavlönat yrke. Jag tänker ofta att jag har allt jag önskar mig och att jag lever ett gott liv. Kanske provocerar det andra, det är inte min mening i så fall. Det bästa vore såklart om jag kunde inspirera andra. Men andras reaktioner får andra ta ansvar för, så tar jag ansvar för mina.
I ”Rik på riktigt” får vi förslag på en del övningar att göra för att få en bättre bild av vad som är viktigt i våra liv, eller var våra tids- och energitjuvar finns. En övning som jag tyckte var intressant var en prioriteringsövning där du ska rangordna arton olika livsmål, efter hur viktiga de är för dig. Jag skrev varje mål på en lapp och lade ut dem på golvet, flyttade dem upp och ner vartefter jag funderade över vad som var viktigast. Om jag har ett meningsfullt arbete, behöver jag då särskilt mycket fritid? Hur viktigt är det för mig vad andra tycker om mig, det vill säga mitt anseende? Vad är viktigast: trygghet eller frihet? Vissa lappar var lättare att placera än andra och ofta fick jag försöka definiera och bryta ner vad orden egentligen betyder. Mina topp tre blev i alla fall: 1. Frihet, 2. Mening och 3. Hälsa. Längst ner på listan kom: 16. Expertis, 17. Anseende och allra sist 18. Plikt.
Det skulle vara intressant att göra om övningen, kanske om ett år eller två och se om jag har ändrat mina prioriteringar.
En annan prioriteringsövning som man kanske kunde kombinera denna med är den om vilken arbetsuppgift man ska ta itu med först utifrån parametrarna bråttom – inte bråttom, viktigt – inte viktigt. Författarna menar att vi ofta prioriterar fel eftersom vi tenderar att missa viktiga saker när vi väljer att göra det som det brådskar med först. Egentligen borde vi först göra det som är viktigt och brådskande, efter det sådant som kan vänta men ändå är viktigt, sedan det som är mindre viktigt men brådskande och sist det som varken är viktigt eller brådskar. Kanske borde man se på sina livsmål på samma sätt? Om jag står inför ett val stämmer jag av med min lista: främjar det ena eller andra alternativet mina topp tre?
Man kan förstås tycka att detta är ett lite väl mekaniskt sätt att hantera livets stora frågor och oftast flyter vi ju också med i våra känslor och tillfälligheter. Jag kan sakna ett mer andligt perspektiv i boken. Jag är övertygad om att vi människor är så mycket mer än vad som kan beskrivas av kropp, tankar, känslor och omständigheter. Jag tror att det finns flera plan att arbeta på för att uppnå de mål man sätter upp i livet. Det här ämnet har jag nosat på många gånger och ibland djupdykt i men i år, 2025, tänker jag verkligen go all in och jag tänker inte nöja mig med att reflektera över min livssituation, eller städa ur en garderob (även om jag säkert kommer göra det också). Nej, jag tänker sikta mot stjärnorna och förverkliga det fantastiska. Det kommer att kräva uthållighet framför allt, men förra årets bokmaraton har visat mig att jag klarar en årslång utmaning. Jag ska inte här gå närmare in på vad jag ämnar göra men mina bokval under året kommer säkert att avslöja inriktningen. Och på sätt och vis är det passande att börja med ”Rik på riktigt”, det är som första trappsteget på en tusenstegstrappa. Med utgångspunkt i att jag har ett bra liv, ska jag skapa något ännu bättre. Som mitt motto för i år: ”Vad mer är möjligt? Hur kan det bli bättre än såhär?” Det kommer bli en spännande resa!
