himmel – Företagande i en ny tid

De vita linjerna i skyn

När jag för första gången hörde talas om chemtrails tyckte jag hela idén var befängd. Varför skulle någon i hemlighet spreja himlen full med gift? Det måste ju kosta helt otroligt mycket pengar, vara extremt svårt att koordinera samt även förgifta dem som sprejade. När vänner lade ut inlägg om detta på sociala medier skrollade jag bara förbi eller till och med blockade dem.

Alltså, det finns konspirationsteorier och sedan finns det ren galenskap, tänkte jag.

Men med åren har jag varit tvungen att bita i det sura äpplet och erkänna att något inte står rätt till med vår himmel nuförtiden och det har att göra med flygplan och utsläpp, förmodligen planerade sådana. Mina frågor kvarstår dock: är det inte väldigt kostsamt och svårt? Blir det inte giftigt även för dem som sprejar? Och varför skulle någon göra en sådan sak? Att eliterna själva inte tror på den globala uppvärmningen och växthuseffekten är ju uppenbart, så det är knappast för att skydda oss mot solstrålning. Nej, det måste finnas ett annat motiv. Just detta försöker Maximilian Schnell förklara i sin bok ”De vita linjerna i skyn” och visst får jag en del att tänka på. Jag har även hört lite andra förklaringar men mer om det senare.

Jag vet ingenting om Maximilian Schnell och han förklarar heller inte bakgrunden till att han började studera fenomenet med chemtrails. Boken är skriven på svenska men jag misstänker att det inte är författarens modersmål eftersom texten innehåller en hel del språkliga avvikelser, ofta i form av omvänd ordföljd. Det gör boken lite svårläst men inte så att det stör. Värre är det med den amatörmässiga layouten och röriga dispositionen. Författaren hoppar mellan ämnena och använder ibland samma illustrationer flera gånger, tagna ur sitt sammanhang.

Det händer att jag tänker att den som verkligen brinner för ett ämne inte borde skriva om det själv, eftersom det tenderar att bli för känsloladdat och rörigt.

Läsaren förväntas nästan redan vara insatt i ämnet. Jag hade velat se en tydligare inledning och presentation av hur frågan om chemtrails uppstått, skillnaden mellan chemtrails och contrails (som det ofta hänvisas till från offentligt håll), samt en enkel genomgång av forskning på området. Författaren tar också upp HAARP (vädermanipulering med hjälp av frekvenser/strålning), vilket säkerligen hänger ihop med chemtrails men kanske hade behövt ha en egen del i boken, och inte som nu blandas upp med all annan information. Jag är rädd för att en skeptiker kommer att avfärda hela boken som amatörmässigt trams på grund av dessa svagheter. Vilket är synd eftersom Schnell har mycket viktig information att komma med.

Nytt för mig var till exempel det faktum att det amerikanska försvaret efter kalla krigets slut hade ett överskott av stora last- och tankflygplan som raskt kunde byggas om till sprutplan. Detta besvarar till viss del frågan om kostnad och distribution. Dessutom används till stor del aluminium i det som sprutas ut, vilket är relativt billigt.

Vi ska komma ihåg att de rikaste i världen har mer pengar än vi någonsin kan föreställa oss. De hade kunnat spruta sedlar ur planen i flera år utan att märka det.

Det är inte mer pengar de behöver, det är makt. Och eliten har i många årtionden funderat på hur de bäst ska kontrollera de stora massorna. Att hålla människor sjuka och svaga tycks vara ett bra sätt. Kan detta vara anledningen till sprejandet? Men då återstår frågan: blir de inte själva sjuka av det de sprutar ut? Man kan tänka sig att de inte sprutar där de själva bor eller vistas. Har vi till exempel ett fint statsbesök eller ett Bilderbergmöte i Stockholm brukar det vara fina klarblå skyar. Det finns också en helt annan hypotes men den ska jag ta i slutet av recensionen för att inte avskräcka läsarna.

Schnells egen teori om varför himlen besprutas med aluminium, barium, strontium och andra för oss giftiga ämnen, är kopplad till solen och dess cykler. Vi lever i en värld beroende av ytterst känslig elektronisk utrustning och kommunikation. Kraftiga solstormar skulle kunna släcka ner hela nätet och få förödande konsekvenser. Väder och vind kan också försämra signalerna genom luften. Därför behövs ett skyddande och stabiliserande nät av metaller över jorden, som inte bara blockerar solstrålningen utan även underlättar den trådlösa kommunikationen. Med hjälp av HAARP och andra liknande anläggningar (vi har tydligen en sådan jätteantenn i Sverige också – detta var nytt för mig) kan man styra vädret så att störningarna blir så små som möjligt.

Att människan har velat och kunnat påverka vädret länge är väl känt av de flesta.

Vid OS och andra stora tillställningar har man till exempel kunnat flytta på eller upplösa regnmoln. Och tyvärr vet vi ju att teknik sällan kommer att användas för allas bästa – något som man verkligen hade kunnat göra med vädermanipulation genom att få det att regna där det behövs – utan snarare verkar de styrande alltid leta efter sätt att göra vapen av tekniken. Så även med vädret. Tänk att kunna styra över vilka människor som får äta och vilka som ska gå under i torka eller översvämningar, det måste ju vara den ultimata makten och kontrollen! Schnell nämner hur markägarna i södra Sverige var motvilliga att sälja eller upplåta mark åt stora antenner för det stora ”radioteleskopet” (läs vädermanipulationsanläggningen) LOIS. När kostsamma processer inletts drog två stora stormar (Gudrun och Per) in över området, fällde massor med skog och gjorde marken i princip värdelös. Plötsligt gick det lätt att komma över de arealer som bolaget ville ha. (Samma sak såg vi ju i Asien efter tsunamin – privatägd mark köptes upp för en spottstyver av stora bolag med turismplaner.)

Mot slutet av boken ägnar Schnell ett långt avsnitt åt vad han kallar ett minisolsystem som närmat sig vår sol och hotar jorden. Han visar mängder av lågupplösta bilder tagna av ett ”solteleskop ute i rymden” och menar att dessa utgör bevis för teorin.

Men här sjunker mitt förtroende för Schnell som en sten.

Bilderna är alltså från NASA. Och det Schnell tycker ser ut som ett solsystem tycker jag ser ut som olika flygplan. Men flygplan kan ju inte vara så nära solen, eller hur? Solen som sägs vara en brinnande gasboll i rymden. Ojojoj, var ska jag börja? För det första – allt som kommer från NASA är antingen rena lögner eller missvisande fakta. Rymden och solen är inte vad de säger att de är. Att inte författaren har koll på detta är uppseendeväckande. Han verkar tro på allt som sagts om rymden och satelliter och månfärder, vilket gör honom till en mindre trovärdig källa enligt mig. För det andra – om ett annat solsystem var på väg mot jorden skulle det knappast hjälpa att spreja lite gifter i atmosfären. För det tredje – Om NASA ”läcker ut” information om en mystisk planet X eller ett hotande minisolsystem så har de säkert en dold agenda – vad är det de vill ta bort vår uppmärksamhet ifrån? Kanske himlen, som inte längre är så blå som jag minns den från min barndom. Istället korsas den ofta av linjer efter flygplan. Linjer med jämna avstånd över hela himlen (inte en speciell flygrutt), och som inte löses upp, såsom contrails gör, utan sakta breder ut sig tills hela himlen är täckt av en mjölkig hinna.

Vissa dagar är sprejningen så uppenbar att man inte fattar hur människor kan låtsas som ingenting.

Men många har lagt märke till det förstås och börjat dela bilder på sociala medier. I slutet av boken delar Schnell med sig av bilder han fått av fotografen Anders Blomqvist. Här kan man tydligt se skillnaden mellan contrails (vattenånga) och chemtrails, samt de konstiga nya moln som uppstår efter HAARP-attacker.

Utöver min kritik av bokens utformning, upplägg och källor, vill jag lägga ytterligare en: pessimismen. Det är lätt att tänka att mänskligheten är för evigt förlorad, att vi alla kommer att dö av förgiftning eller strålning och att vi är maktlösa mot eliten. Men det vi bör komma ihåg är att det finns positiva motkrafter. Vi lever ju och frodas trots allt – människan verkar vara väldigt resilient. Och vårt medvetande är otroligt kraftfullt. Det har gjorts experiment som visat att massmeditation kan minska brottslighet till exempel. Det finns också de som påstår sig kunna lösa upp moln på himlen med ren tankekraft.

Jag har sett olika experiment som på teknisk eller kemisk väg lyckats göra hål i molntäcket efter sprejningar och HAARP.

Och det finns en Tesla-baserad teknologi som inte bara minskar EMF-strålning i ditt hem utan även höjer ditt välbefinnande och till och med kan förbättra din ekonomi, hur konstigt det än låter. Jag har själv upplevt effekterna av denna teknik som kallas FLFE – Focused Life Force Energy. Jag är övertygad om att oavsett om det är människor eller andra entiteter som tycks ha kontrollen över världen så är de beroende av vår samlade energi. De vill få oss att känna oss rädda och nedstämda för att kunna styra över oss och driva igenom sina agendor. Om vi istället är glada, kärleks- och hoppfulla blir de försvagade och kan inte kontrollera oss. Därför är det viktigt att inte låta sig nedslås av den information som Schnell delar med sig av. Viktigt att känna till, förstås, men vet också att du och resten av mänskligheten är starkare än du tror.

När man talar om chemtrails blir man ofta idiotförklarad.

”Det där är bara vattenånga som bildar spår på hög höjd.” Jotack, dem såg man redan på 80-talet och de löstes upp och försvann en bit bakom flygplanet. Man såg kanske en eller två samtidigt långt, långt borta. Idag kan du ha ett helt rutnät ovanför dig, inte alls särskilt högt upp och spåren försvinner inte. ”Det är för att det är så många fler flygplan nu”, säger besserwissern, ”och luften är mer förorenad.” Jaha, men varför är det då bara vissa dagar som hela himlen är täckt, och andra som vi får se solen utan blockerande strimmor? Flyger bolagen bara vissa dagar? Och hur kommer det sig att många av spåren som görs inte kan kopplas till flygplan på radarn? Det vill säga, varför är det så många hemliga flygningar om det nu bara handlar om reguljärflyg med contrails? Och varför tycks människor bli sjuka dagarna efter en sprejning? Jag minns när jag lyssnade på ett föredrag om tomatodling för kanske tio-tolv år sedan (ungefär då boken skrevs) och föreläsaren sa att han börjat se konstiga skador på växterna som stått utomhus. Det såg ut som brännskador på bladen. Han visste inte vad det berodde på, kanske något nedfall? Många vittnar om en brännande känsla i huden och en konstig metallisk lukt i samband med sprejningarna.

Bidöden skulle också kunna kopplas till höga aluminiumhalter och var kommer denna aluminium ifrån?

De som inte vill tro på chemtrails hävdar ofta att om det verkligen stämde att någon sprejade oss med gift som vore vi skadeinsekter, så skulle de själva drabbas av giftet lika mycket, vi delar ju samma biosfär. Och det här dilemmat förbryllar även mig. Har eliten någon sorts skydd mot giftet eller har de byggt sig säkra områden? Men gift tenderar att spridas överallt och är svårt att stänga ute. Den kanske märkligaste teorin om detta som jag hört är att de som styr inte är mänskliga, att de behöver en annan sorts atmosfär och att det är det de i själva verket håller på med – anpassar luften så att de ska frodas här istället för oss. Vem vet? Jag är öppen för alla teorier. Fenomenet chemtrails är så märkligt att vad som helst är möjligt.

De vita linjerna i skyn
Maximilian Schnell (2015)
Vulkan
ISBN 9789188093356

Mekaniskt om livet efter döden

Swedenborg predikar med stor självsäkerhet.

Om man skulle fråga Swedenborg själv om hans främsta egenskap så skulle han nog sagt att han var bäst i världen på ödmjukhet, tänker jag efter att ha läst Emanuel Swedenborgs ”Memorabilier” , sammanställda texter i urval av Carl-Göran Ekerwald. Därför åker mina ögonbryn i skyn när jag i Ekerwalds efterord läser: ”…och det finns i boken inga inslag av stolthet eller överlägsenhet.” Ekerwald menar också att Swedenborgs universalteologi är ”helt obesmittad” av ”falsk ödmjukhet eller falsk pretention”. Hur kan vi uppfatta Swedenborg så olika? Jag har visserligen inte läst mer av Swedenborg än just dessa korta texter i urval men eftersom urvalet gjorts just av Ekerwald som hyllar Swedenborgs ödmjukhet och brist på överlägsenhet, borde jag ändå kunna se detta, tycker man. Vad är det då som flera gånger under läsningen får mig att skratta åt just den falska ödmjukheten? Ja, ta till exempel det faktum att Swedenborg ger sig själv äran för att ha ”omvänt” Luther från hans irrlära om att frälsningen sker genom tron allena. Och inte nog med det, omvändelsen skedde efter Luthers död, i andevärlden. Så Swedenborg kan inte bara tala med andar på andra sidan, han kan även påverka deras insikter och världsbilder. Inte illa för någon som ”bara berättar vad han ser och hör”.

Just det där med att frälsningen ska ske genom tron allena, är något som Swedenborg genomgående opponerar sig mot.

Han menar att tron måste ta sig uttryck i handling för att räknas. Här kan jag helt och hållet instämma med Swedenborg. Jag kan inte förstå de som säger att bara du ”tar emot Jesus”, d v s tror, så kommer du till himlen, oavsett vad du har gjort här i världen, eller vad du tänker och vill. Givetvis måste en tro ta sig ett fysiskt uttryck och på något sätt göra skillnad i denna världen om den ska ha någon betydelse. Men det här är nästan det enda jag kan hålla med Swedenborg om. Jag undrar om han kom på kant med kyrkan under sin levnad (på 1700-talet) för denna ståndpunkt? Han verkar dock inte ha kritiserats för att ha bedrivit svartkonster när han talat med inte bara änglar och andar utan även ”djävlar och sataner”. Skulle det inte betraktas som hädelse att tala om himlen som en plats där man äter och dricker och förlustar sig på alla världsliga vis? För detta är Swedenborgs andra stora käpphäst: han vidhåller ihärdigt att livet ”på andra sidan” är precis likadant som här. Har du bott i Stockholm när du dör så är det i ett ”andligt” eller ”substantiellt” Stockholm du befinner dig efteråt. Där gatorna är desamma, handeln sker på torget och droskorna rullar på gatorna, precis som förut. Med den skillnaden att allt kan materialiseras (eller ska vi säga substantialiseras) ögonblickligen. För i andevärlden har inte alla ting sitt ursprung i materia (från frö) utan i vilja och tanke.

Swedenborg menar att det är din vilja som avgör var du hamnar efter döden.

Har du i livet velat (och gjort, får vi väl utgå ifrån) gott, kommer du till himlen, har viljan varit ond (vad nu det innebär) så hamnar du i helvetet. Så på något vis sker ändå en urvalsprocess och en förflyttning efter döden. Kanske befinner man sig i det ”andliga” Stockholm bara en kortare tid (även om tiden inte finns där, enligt Swedenborg)? Trots att Swedenborg själv har avsikten att vara så tydlig och enkel som möjligt (och även uppfattas så av t ex Ekerwald), är det oklart vad det innebär att befinna sig i himlen. Vi får egentligen inte veta så mycket om det. Desto mer berättar Swedenborg om vad himlen inte är. Likt Johannes i Uppenbarelseboken hänger han sig livligt åt detaljerade beskrivningar av djävlar (de som hävdar det onda) och sataner (de som låter sig ledas av lögner) och de helvetiska omgivningar de lever i. Men hur han än försöker beskriva helvetet får man ändå en känsla av att det kanske inte är så illa. De som hamnar där får ägna sig åt vad de känner lust för, så länge de inte skadar någon annan, gör de det straffas de tills de vet bättre. Det verkar inte som om någon vill lämna helvetet heller, djävlarna återvänder alltid dit och verkar trivas där. Ett annat sorts helvete beskriver Swedenborg när han låter några själar få prova på att leva i en himmel utformad efter deras egna föreställningar om himlen. Om man tror att himlen innebär ett gott liv med mat och dryck och intelligenta samtal, så tröttnar man redan efter några dagar och längtar efter fysiskt arbete. Om man tror att himlen innebär dagliga andakter och lovprisningar av Gud, så somnar man snart, eller blir galen av enformigheten i predikningarna. Och tror man att himlen omedelbart ska ge en en känsla av lycka, blir man direkt utkastad därifrån. Av dessa båda alternativ tror jag att jag skulle föredra det första – att trivas med att leva ut mina lustar.

Det verkar också på Swedenborg som om ens öde mer eller mindre är förutbestämt.

Du föds med en viss vilja och det är den som leder dig hela livet. Efter döden kan du inte ändra på något utan det är din vilja återigen som avgör i vilket sällskap du hamnar. Så vad spelar det då för roll vad jag gör? Han ser också livet i svart och vitt. Men vi människor är ju mångfacetterade. Vi kan vilja gott och göra ont. Vi kan vilja ont och göra gott. Och detta kan ändras många gånger under en levnad. Är det då mitt uppsåt i dödsögonblicket som avgör, eller är det ett genomsnitt? Nej, Swedenborgs beskrivningar av livet efter döden är inget som låter det minsta lockande eller ens förklarande.

Jag ville läsa Swedenborg efter att ha stött på hans namn ett flertal gånger under hösten, bland annat i Strindbergs ”Inferno”, en bok som tilltalade mig förvånansvärt mycket. Strindberg är en sådan mångsidig människa som det är lätt att känna igen sig i. Det är inte Swedenborg. Han känns mekanisk och som om han flyr från sig själv och naturen genom att dissekera sönder verkligheten. Han sätter rentav naturen som motpol till Ordet och när han ska beskriva helvetet låter han det bebos av grodor och ugglor, fladdermöss och krokodiler. Det är en träskmark med tistlar och nässlor. Dessa djur och växter är inte skapade av Gud, menar Swedenborg, utan produkter av ondskan. Den som trivs i naturen och har sett artrikedomen i en våtmark, med kväkande grodor och spanande ugglor har nog svårt att förstå denna åsikt. Här är faktiskt jag och Ekerwald helt ense. Men Swedenborg var ett barn av sin tid och kultur och född i staden så man kanske får ha överseende med det.

Det finns så mycket mer att säga om Swedenborg och hans teologi men jag vill inte bli för långrandig. Därför ska jag avsluta med det jag fann mest intressant i ”Memorabilier”. Jag har ju funderat mycket över vad som är människans roll här på Jorden. Jag vägrar att tro att vi skulle vara ett virus eller en parasit som egentligen inte hör hemma i naturen (något som en del globalister hävdar idag och som har lett till att så många unga människor mår dåligt). Swedenborg ger mig en tänkbar förklaring i sin teori om ordning. Han menar att Gud är ordning och har skapat människan ur, i och till ordningen. Människan ska i sitt liv och sin värld sträva efter att skapa ordning och genom ”sitt eget bemödande och sin egen kraft” rena sig från sina synder och inte bara gå och vänta på att Gud ska göra det åt henne. Jag tolkar det som att vi ska sträva efter det goda och vackra, både på insidan och utsidan.

Om jag ser på människor som lever lyckliga liv, som är harmoniska och tillfreds med tillvaron så är det människor som skapar vackra ting i balans med naturen.

Det är på sätt och vis ett liv i kärlek. Swedenborg skriver: ”Allt som gör människan glad, nöjd och lycklig kommer från hennes förhärskande kärlek och stämmer till art och kvalitet överens med denna kärlek.” Och trots att Swedenborg förbannar egenkärleken och menar att den enda sanna lyckan kommer ur att göra saker för andra, det han kallar att vara till nytta, så öppnar han med detta påstående upp för att även egenkärleken kan vara en väg till lycka. Vi kan göra saker för dess egen skull, inte för någon annans, bara för att det tilltalar oss. Och skapandekraft är för mig detsamma som ordning. Destruktivitet är kaos. Kanske är vi här för att öka skönheten i världen men vi behöver göra det i balans med naturen. Välklippta gräsmattor och raka grusgångar kan nog ha sin charm men bör anläggas på en plats där det harmonierar med omgivningen. Skogsröjning kan göras för att främja framkomlighet men ändå bibehålla det vilda som vi på så sätt kan komma närmare och njuta av. Både kaos och ordning kan gå till sin ytterlighet. I Swedenborgs fall kanske han hade mått bra av att tillåta lite kaos och emellanåt erkänna att han inte vet allt.